saraidaelisabet.blogg.se

Det är lika bra att bestämma att om jag skriver åtminstone en gång i månaden i denna blogg så får jag vara nöjd.

Julen har kommit, julen har gått, nyårsafton har varit, jullovet har slutat och de vardagliga rutinerna med att vi stiger upp tidigt och barnen åker till skolan är igång igen. Det är inte lång tid alls ininan jag ska gå tillbaka till mitt jobb igen, det är lite blandade känslor om det. Det ska bli skönt på ett sätt att göra något mer än bara gå hemma, att få skriva in en tid i kalendern där jag ska vara någon annanstans än hemma. När jag var gravid med J3 gick jag runt och längtade och planerade vad jag och bebisen skulle göra under ledigheten. Vi skulle ta gå regelbundet till öppna förskolan, gå på babysång och babycafé, allt som jag inte gjorde med de andra barnen för jag inte vågade. 
Sen kom älskade lilla bebisen och samtidigt kom fucking Corona till världen ( eller ah.. den uppkom ca en månad innan bebisen föddes men ändå) och spred skräck överallt. Jag hade väldigt mycket ångest under de första månaderna hemma eftersom man inte visste så mycket om Corona, jag var väldigt rädd att barnen skulle få det och tänk om det skulle bli som många sa: Nu är domedagen här! Det här är sjukdomen som kommer avsluta hela mänskligheten" .  
Jag får alltid ångest när jag läser i tidningar om jordens undergång. Såhär lång tid har vi människor kvar på jorden. Jag vill inte veta!! Jag har redan lite åldersnoja, ångest över vad som kommer hända med mina barn när de är stora, hur deras liv kommer bli och vad som kommer hända med min familj. 
Nu vill jag inte prata mer om det så nu byter jag ämne.

Jag har börjat rida igen!!! Som jag har längtat!! Förra veckan fick jag ha stallets gammeltant och jag är nöjd med den lektionen. Jag fick in några galoppsteg och det är jag nöjd med. Nu denna veckan fick jag min älskade bebishäst <3 Han har förändrats mycket på ett och ett halvt år. Älskade lilla vännen <3 Hade jag haft massa pengar och tid så hade jag gärna lagt ett erbjudande om honom. Det var en dröm man hade som stalltjej i tonåren, att man lyckades "rädda älsklingshästen" från sitt liv som ridskolehäst, och vart fick man dessa idéer ifrån? Jo alla dessa hästtidningar och hästböcker XD I vissa fall så slår drömmen in <3, men  jag lyckades tyvärr aldrig med det och kommer nog tyvärr inte göra det heller. Det räcker inte bara med kärlek och pengar, något som många ser förbi, du måste ha TID för djuren också. Så många gånger man varit i stallet och barnen där (i mina ögon är de barn) de vill ha djuren och showa med sina hästar med massa erfarenhet, i endel fall är hästen mer erfaren än ryttaren, i vissa fall blir det en bra match, ryttaren lär sig av sin häst och de utvecklas tillsammans, men i endel fall blir det inte bra alls utan den unga ryttaren förlitar sig allt för mycket på hästen att sköta jobbet medan hen sitter och åker med. Jag har sett några fall där hästarna protesterat så mycket att den unga ryttaren tillslut inte vågar rida hästen och tillslut säljs hästen (för allt var ju hästens fel) och byts ut mot en annan häst och så kör vi om igen. 
Men en fröjd för ögat är ändå när man ser de engagerade små ryttarna som får den där hästen i julklapp som de önskat sig i flera år, och själva sköter det här med mockning, fodring ja allt som har med hästen att göra, inte bara lämnar över allt till sina föräldrar. Jag säger inte att föräldrarna ska hjälpa till, jag säger att jag tycker barnen ska vara med och faktiskt ta hand om sin häst, lära sig tidigt att ta ansvar! 

Jag har verkligen saknat ridningen. Jag är lite dressyrtant men tycker ett litet hopp då och då kan vara roligt. Dock har min nervositet för att rida över bommar kommit tillbaka men jag ska inte stressa mig själv eller vara irriterad på mig själv. Det misstaget gjorde jag när jag började rida när J2 precis fyllt 1år. Jag tänkte hela tiden att fan du kan ju det här! Varför gör du fel hela tiden?! .  Det var de enda tankarna som cirkulerade i mitt huvud och det var nära att jag inte ville fortsätta efter en termin, men sen allra sista lektionen fick jag ha gammeltanten på stora gräsplan där vi fick ha väldigt mycket friridning. Då märkte jag att allt var ju kvar i huvudet hela tiden, men jag hade varit så upptagen med att skälla på mig själv. 
Jag saknar dock min älskade gasballong som jag brukade ha <3 Hennes ökade trav när man satt barbacka!! jag har inga ord! Hon fick problem med benen och sen kom hennes kamp med återkommande kolik tillbaka så det snällaste för henne var att få gå vidare men det är en häst som alltid kommer att ha en speciell plats i hjärtat <3

 

 

Jag har kommit tillbaka med att skriva i min bujo igen och min insta är igång igen. Jag har tänk att filma Dagens citat och lägga upp. Det ska bli mitt lilla mission för februari har jag tänkt. 
Denna vecka har jag börjat fixa inför februari klippet som ska läggas upp nästa vecka. Jag har bestämt mig för att måla klart alla veckor för hela månaden samma dag men måla upp varje vecka i varsitt klipp så har jag allt förberett. Jag har beställt hem lite stämplar från Amazon och de var beräknade att komma nästa vecka tror jag. 

 

Ikväll ska jag hem till min syster och ha virkafton med henne och mamma, då ska vi även passa på att äta lite sushi. Alltså WOW!! Jag har inte vågat testa sushi tidigare men när vi hade virkafton för ett tag sedan så smakade jag en liten sushibit av min syster (det slutade med att jag åt upp mer än hälften) och O.M.G!!! va gott!!! Jag är lite fjant fortfarande så jag kör säkert kort och kör en vegetarisk "tallrik" och sen köper jag till lite grillade laxbitar till (alltså jag börjar nästan dregla när jag tänker på sushin!!) . 

Just nu är jag väldigt sugen på att åka iväg på loppis och kolla runt lite.. men jag tror jag skulle behlva vila lite först. Lilla J3 vaknade vid kl 6 imorse.. det är inte en rolig tid på en lördag :(

Hoppas ni därute får en bra dag :) 
Hej!