18:06:31
Föräldraskap kap. 1 - Första graviditeten
Anledningen till att jag vill ta upp detta ämne är för att en nära person till mig nyligen fick sitt första barn och då tänkte jag självklart på hur det var när jag och min man fick vårat första barn. Vi har tre barn så vi har varit med några gånger nu ;)
Detta kommer bli en liten "miniserie" där jag kommer ta upp lite olika delar om mina tankar och erfarenheter som trebarns förälder.
Första gången jag blev gravid var för över nio år sedan. Det var inget att det var en utebliven mens utan anledningen till att vi ens misstänkte att jag var gravid var för att jag en morgon bara *poff* behövde springa till toaletten och spy. Jag och min man hade planerat att försöka bli gravida så vi hade bara väntat längtansfullt att vi skulle märka något. När jag kom ut ur badrummet tittade jag och min man på varandra glatt och bestämde oss för att vi på kvällen skulle åka iväg och köpa ett graviditetstest. Vad jag även minns var att vi träffade mina föräldrar i affären så vi fick hitta på en nödlögn så att min man kunde smita iförväg till apoteket och köpa testet utan att vi skulle bli upptäckta (vi ville inte berätta att vi misstänkte något om det skulle visa sig att testet var negativt).
Dagen efter var min födelsedag så när det fina lilla pluset syntes på stickan blev det en extra fin födelsedagspresent <3 Eftersom att jag har EP (Epilepsi) så fick jag under inskrivningen träffa läkaren också för att prata igenom graviditeten med tanke på mina mediciner. De gjorde då även en vaginal ultraljudsundersökning och då fick jag se min lilla älskling som låg i magen. En liten liten klutt med ett litet hjärta som slog snabbt. Jag bar ungefär i vecka 7 trodde de då. Det var kärlek direkt och längtan till jag skulle få träffa min bebis blev stor.
Jag mådde inte alls bra i början av den graviditeten. Jag spydde hela tiden och jag hade knappt några krafter alls i kroppen. Jag blev rådd att äta glass och dricka mycket vatten. Vad jag minns så bodde jag i soffan och i sängen och bara låg där hela dagarna helt orkeslös i kroppen.
När sommaren och värmen kom började min kropp att samla på sig vätska och jag gick upp tre skostorlekar.
Första gången jag blev gravid var för över nio år sedan. Det var inget att det var en utebliven mens utan anledningen till att vi ens misstänkte att jag var gravid var för att jag en morgon bara *poff* behövde springa till toaletten och spy. Jag och min man hade planerat att försöka bli gravida så vi hade bara väntat längtansfullt att vi skulle märka något. När jag kom ut ur badrummet tittade jag och min man på varandra glatt och bestämde oss för att vi på kvällen skulle åka iväg och köpa ett graviditetstest. Vad jag även minns var att vi träffade mina föräldrar i affären så vi fick hitta på en nödlögn så att min man kunde smita iförväg till apoteket och köpa testet utan att vi skulle bli upptäckta (vi ville inte berätta att vi misstänkte något om det skulle visa sig att testet var negativt).
Dagen efter var min födelsedag så när det fina lilla pluset syntes på stickan blev det en extra fin födelsedagspresent <3 Eftersom att jag har EP (Epilepsi) så fick jag under inskrivningen träffa läkaren också för att prata igenom graviditeten med tanke på mina mediciner. De gjorde då även en vaginal ultraljudsundersökning och då fick jag se min lilla älskling som låg i magen. En liten liten klutt med ett litet hjärta som slog snabbt. Jag bar ungefär i vecka 7 trodde de då. Det var kärlek direkt och längtan till jag skulle få träffa min bebis blev stor.
Jag mådde inte alls bra i början av den graviditeten. Jag spydde hela tiden och jag hade knappt några krafter alls i kroppen. Jag blev rådd att äta glass och dricka mycket vatten. Vad jag minns så bodde jag i soffan och i sängen och bara låg där hela dagarna helt orkeslös i kroppen.
När sommaren och värmen kom började min kropp att samla på sig vätska och jag gick upp tre skostorlekar.
Detta skriver jag inte för att skrämma upp någon utan för att OM det är någon mer kvinna som är gravid första gången kanske jag kan ge henne lite tips och lugna henne. Du är inte ensam och berätta för din barnmorska om du känner att du börjat samla på dig mycket vätska.
Jag blev rekommenderad att ta på mig stödstrumpor, dricka mycket vatten och ha fötterna i högläge. Kan inte direkt påstå att jag glatt ville ha på mig svarta stödstrumpor mitt i sommaren (det fanns bara svarta stödstrumpor under min första graviditet).
I slutet av graviditeten så får man gå ofta på kontroller hos barnmorskan och då upptäcktes det att jag låg i risk för havandeskapsförgiftning och det ledde till att jag elva dagar över beräknad födelse blev jag igångsatt. Hur den förlossningen blev kommer jag skriva i ett annat inlägg.
Jag blev rekommenderad att ta på mig stödstrumpor, dricka mycket vatten och ha fötterna i högläge. Kan inte direkt påstå att jag glatt ville ha på mig svarta stödstrumpor mitt i sommaren (det fanns bara svarta stödstrumpor under min första graviditet).
I slutet av graviditeten så får man gå ofta på kontroller hos barnmorskan och då upptäcktes det att jag låg i risk för havandeskapsförgiftning och det ledde till att jag elva dagar över beräknad födelse blev jag igångsatt. Hur den förlossningen blev kommer jag skriva i ett annat inlägg.