saraidaelisabet.blogg.se

En av mina vänner och jag har en liten tradition att vi ses ungefär en gång per halvår om vi har tur och nu hade det gått ett halvår sedan vi sågs sist så nu bestämde vi att vi skulle ses igen. Vi bestämde att vi skulle åka ut till hennes föräldrars gård på landet. Min stora pojke är väldigt förtjust i grisar så han blev extra glad när vi kom ut och han fick se livs levande gris. Hennes föräldrar hade två halvstora galtar som de fött upp för att äta upp. Nu tycker säkert någon (om det är någon som råkar snubbla in här) att Fy vad hemskt att föda upp grisar hemma för att sedan käka upp dom! Där håller jag inte med. Jag skulle hellre föda upp djur själva så jag vet att djuren har haft ett bra liv och att ingen har varit elak mot dom. Jag vet inte vad för liv mina köttbullar på julafton hade, jag kan bara hoppas att de fick uppleva några glada stunder. Men sluta ät kött då! Nej det tänker jag inte göra. Jag tycker att kött är gott. Något vi skulle kunna göra är att försöka dra ner på köttätandet lite mer och försöka äta lite mer vegetarisk mat hemma, men där tror jag att fler barnföräldrar håller med när jag skriver att det fan inte är lätt att introducera mat för vissa barn. Lilla J3 äter allt man serverar åt honom men de två stora är lite svårare... om J1 ser att lillebror J2 inte äter då vill inte han äta maten heller.. och J2 är väldigt tjurig när det gäller maten. 

Det var så skönt att komma ut en stund på landet. Jag önskar att jag kunde bo så, ute på landet, ha möjlighet att ha egna djur och odla egna grönsaker.. men sen kommer jag på att det finns lite nackdelar. Jag är rädd för mörker och ute på landet är det sällsynt med lyktstolpar :( sen vill jag att barnen ska kunna ta cykeln och åka iväg om de vill leka med kompisarna. Ute på landet tänker jag att barnen blir väldigt beroende av att skjutsas med bil. Vi får vänta tills barnen flyttat hemifrån istället. 

Vi är inne på vecka två av barnens jullov och de är redan rastlösa hemma. Jag försöker att åka iväg och hitta på något med dom men det är inte lätt när man måste tänka på restriktionerna. Det känns som att vart man än åker så har andra tänkt samma tanke,och alla tänker inte på att hålla avstånd så det blir lite obehagligt istället tycker jag. 
Jag kanske kan göra av mig till min kompis och kolla om vi kan åka ut till landet och parkera bilen hos henne så tar jag och barnen en promenad, så får jag hoppas att inte varenda förälder i motala har bestämt sig för att göra samma sak. 

Hörs mer imorgon om jag inte slänger in något via mobilen senare. 
Bye!